SNART LÄR JAG VARA EFTERLYST FÖR MORD

Lyckats störa mig på grannen, igen. Kanske lite väl mycket, eller snarare, jag kanske överreagerade en smula av hans dunk, dunk, dunka, dunka så att det kändes att det skallrade i kroppen. inte så att man hörde själva sången (tror inte ens det existerar i hans musik) utan snarare är det basdjävulen som är alldeles, alldeles för hög och att vara i sovrummet känns knappt som  ett alternativ. 

Slutade med en härlig diskussion där han skulle in i lägenheten och höra hur mycket hans musik hördes igenom, enligt honom hördes det inte alls så mycket att det kunde störa. Sedan tyckte han att man efter kontorstid dvs efter klockan 17 faktiskt fick spela hur hög musik man ville utan att det skulle gå att klaga. Så att det finns något som heter plugga eller göra annat existerade inte på hans karta. Komiskt även när han påpekar att han minsann tänker spela till 24.00 på helgerna eftersom att det faktiskt är helg och att man får ha överseende med det, även om tydligen störningsjouren kunde rycka ut redan från 22.00. Nu är väl å andra sidan det ett mindre problem, men kul att han måste poängtera det som om det var världens största grej när det snarare är ett problem tidigare eller när man försöker sova.


Att det sedan sitter uppe lappar i hissen om att man ska ta hänsyn till sina grannar genom att inte föra för mycket oljud (spela hög musik) för att man ska kunna plugga när man vill och sova när man vill, ja, det verkar ha gått honom helt bakom ryggen eller så skiter han bara blanka fan i det. 



ISTÄLLET FÖR EN UNGE SKAFFADE VI EN SÄNG

Vi har gått och blivit med ny säng. Det är stort och skönt. Nästan alldeles för skönt eftersom att jag inte lyckades slita mig ifrån den på hela dagen. Dom två föreläsningarna i skolan fick istället "glömmas" bort för det var ju faktiskt skönare att sova. Mycket skönare. Så nu kommer jag slippa att trängas med mannen i huset i en alldeles för liten säng och att jag slipper ligga i en nerförsbacke och/eller på kanten, på vippen att ramla ut, är ett minne blott.



KOMPRIMERA INTE MER NU

Det här är inte kul. Någonstans. Någon gång. Jag hatar PMS. Jag hatar bergochdalbanehumöret och jag hatar tentaångest som lägger sig som ett tjockt jäkla täcke över mig. Just nu känner jag mig mest som en bomb som snart exploderar samtidigt som jag mest vill gråta/skratta/skrika/dansa. Komprimerat mående minst sagt. Här går det inte i skov, nej, här kommer allt på en och samma gång. Det är fel vecka, minst sagt. Verkligen jättejättefel.

Tenta+PMS=bäddat för kaos.


(och jag måste sätta mig och plugga nu. Neurologin måste bankas in tills jag kräks. Alla dessa ord; sjukdomar, orsaker och symtom gör mig galen inifrån och ut)






JAG VILL INTE HÖRA DINA TONGÅNGAR

Är det tillåtet att mörda sin granne och slippa ifrån straff för att den spelar musik, högt och dunkande typ jämt?


I sådana fall så är jag den första som kommer att göra det.

GE MIG EN STÖRRE HAMMARE!

Jag är skittrött. Skit, skit, skit trött. Verkligen jättetrött. Men ändå sådär härligt trött. Som när man låtit hjärnan arbeta, som när man gjort något med sin dag. Sedan är det säkert ett plus i kanten att jag inte sovit något på dagen, för det lär ju göra att jag bumsar rakt ner i säng vid elva snåret när jag slutar. 

Min hjärna är annars fullproppad med reumatologi efter sammanlagt typ fem timmars föreläsning idag. Fullproppat. Information på information och på fredag väntas tenta. Efter ytterligare tre timmars föreläsning i reumatologi imorgon vill säga. Sedan är det bara att plocka fram redskapen för att proppa in allt i huvudet, ortopedi, funktionell anatomi, handkirurgi och reumatologi. Det ska gå, jag måste bara ha en tillräckligt stor hammare att banka in allt med!

SIFFRORNA ÄNDRAR SIG OCH JAG ÄR ETT ÅR OCH EN DAG ÄLDRE

HA! Jag är ett år äldre än vad jag var i måndags. Det känns ju sådär lagom häftigt. Ungefär lika häftigt som att titta på TV. Världens mest meningslösa ålder, förutom att fylla nitton då. tjugotvå. 22. tvåa tvåa. Ja, det är liksom halft om halft en åldersnoja som är på gång men ändå så är jag för ung för att ha en sådan. Typ så känns det. Rätt så meningslöst med andra ord. 

Kom en blombud igår också. Det satte snurr på tankeverksamheten när det inte stod vem det var som det var ifrån. Inte var det Johnny Depp, inte var det någon som jag tänkte på. Och så idag, efter att ha ringt till blombutiken (ja, nyfiken i en strut, det är jag det) och fått svaret att det var någon anonym så fick jag reda på vem det var ifrån. Tack Rach! 

Nu är det dock läggdags för mig. Annars pallrar jag mig aldrig upp ur sängen för att köra en heldag i skolan med reumatologi och sedan gå på spökvandring med mamma. Så tjing!

RSS 2.0