DU KAN INTE HINDRA MIG!

Jag är äckligt blödig just nu. Minsta lilla rubbar mig ur balans och det känns fan inte kul någonstans. Enda positiva just nu är väl att det inte gör lika ont i kroppen längre, det känns inte som om jag blivit överkörd av en traktor flera gånger om. Däremot bombaderas jag av känslor som jag ogillar, som jag helst av allt skulle vilja slippa; utrota så att jag slapp känna skiten.

Det är bara att tacka och ta emot, biverkningshelvetet från dom ny insatta medicinerna som jag ändå haft bekantskap med tidigare. Om några veckor borde det vara bättre, förhoppninsgvis och jag borde även ha klättrat upp till en lite stabilare nivå allmänt. Skönt. Om det nu blir så. Annars så ska jag ta mig igenom det här hur som helst. Jag känner trots allt ändå igen tecknena, dom där läskiga sakerna som jag inte vill känna igen men som jag känner igen och det i sin tur blir antagligen min räddning. För vet man om problemet, så kan man också göra något åt det.

Jobbar. På kontoret för en gångs skull, säkert inte varit här på en månad. Skönt, är fan så mycket bättre att sitta hemma och jobba eftersom att om jag skulle vilja skulle jag kunna sitta näck. Inte för att jag har gjort det någon gång, det är snarare principen som räknas. Att jag kan om jag vill.

Förövrigt sjukt skön helg, bara tagit det tvärlugnt. Storhandlade igår med lånad bil och det är rätt stor skillnad på att slippa åka tunnelbana med alla kassarna som gör att fingrarna värker och får läskiga djupa märken som man plågas av när man äntligen har kommit innanför dörren. Sedan är nog även årets sista grill gjord för den delen. Egentligen önskar jag att man kunde grilla på spisen, finns ju inget som kan slå gott grillat kött. även om jag för några år sedan bara skulle säga att grillad kyckling var det bästa men tiderna förändras.

Min mage dummar sig. Det gör sugande ont i magsäcken eller var det nu är någonstans det gör ont. Typ där. Sedan det härliga illamåendet känns som ett ont plus. Var fan kommer detta ifrån? Jag har ju inte ens gjort något dumt. Bara varit jag och inte är det laktosmagen som spökar heller, den spökar på ett helt annat sätt med en bubblande, värkande smärta som går över efter någon timme. Det här däremot är helvetet som gör att jag inte vill äta för att det får mig att må ännu mer illa samtidigt som om hungern gör mig tokig och trött.

Nu är jag däremot mätt, efter att på några timmar stoppat i mig all den mat jag under dagen inte lyckades få i mig. Mätt som en plätt helt enkelt men lika ont i magen för det. Bara lite piggare, bara lite gladare och jag får nog nöja mig med det så länge för imorgon väntar en dag då jag inte kan ligga i sängen hela dagen, och heller inte skita i ännu en föreläsning för att magen dummar sig.

Det händer mycket nu. Jävligt mycket. Förra veckan känns som om den var värsta på länge. Då önskade jag nästan att dygnet hade 36timmar eller att veckan var 9dagar istället för 7. Ja, ni fattar, mer tid hade liksom inte varit fel. Satt och tänkte på det igår, hur jävla mycket man hinner på så lite tid, egentligen, om man bara vill.

21 instuderingsfrågor besvarades
2 jobbpass avklarades
23-timmars kryssning
3 föreläsningar ala 3 timmar, typ
45min möte med psykologen

eh, ja, men det där var i och för sig bara för måndag-fredag. förhoppningsvis så blir det lugnare sen. i alla fall lite. lite mindre i satan-i-helvete-kursen anatomi och fysiologi som jag seriöst tror kommer bidra till att jag halvdör. Om inte det så kommer jag att vara förvirrad. Ungefär lika förvirrad som jag är nu eftersom att jag inte fattar det som ska läsas tills på tisdag och onsdag. Håll tummarna för mig!

Helgen är över. Finito. Känns sådär, skulle faktiskt vilja att den var någon dag längre, just för att det är så jäkla skönt att inte ha någon tid som man "måste" passa. Inge jobb, inge skola. Det blir fritt helt enkelt. I och för sig är jag kanske inte den duktigaste på att ha det helt ledigt, jag vill nog egentligen ha tusen olika små saker att göra. Projekt och tider att passa för att jag ska må bra; jag gillar helt enkelt att kuta omkring som en idiot.

Men idag är det fan annorlunda. Det har varit helt magiskt att bara ligga i sängen hela dagen och inte behöva gå utanför dörren, än mindre göra något mer vettigt än att glo på skit på TVn. Äta söndagspizzan (yes! pizzan är tillbaka i mitt liv, återigen!), äta något annat när magen kurrar och sedan kurera den minililla baksmällan som infann sig idag med vatten och kaffe. Jag gillart. Just sånna här dagar så gillar jag fan söndagslunken.

Men åh! Jag har äcklig mensvärk och mensmage så att det skriker om det. Det gör ont. Det är fan inte skönt. Känns mest som om någon har placerat en ballong som den sen blåser upp lite, lite mer för varje minut som går. Snart lär ju liksom min mage och livmoder (om det är den som värker?) spricka sönder.

Hemtentan är bara ordbajseri just nu. När jag klagade över att jag inte hade något sammanhang för några dagar sedan visste jag inte att det kunde bli ännu värre. Men vad fan, jag släpper kraven på mig själv nu. Jag orkar inte med det här nu plus att mensvärken vill döda mig. Eller i alla fall nästan. Jag är inte på humör för att vara perfektionist och tur är väl det, annars skulle jag slita håret av mig när jag skummar igenom texten jag skrivit.

Och lakris, jag vill ha lakris nu! Men än så länge får jag nöja mig med kakor om jag skulle känna någotn begär efter socker. Först måste mannen komma hem och har han inte köpt lakris lär det bli hus i helvete. Just bara för att det typ är lite, lite synd om mig? Sådär synd om mig som det är sisodär en gång i månaden..

Jag är så trött att jag snart somnar med öppna ögon.

Dessutom är jag trött på allt som rör Kissie. Vad är det som är så intressant om hon är oskuld eller ej? Jag bryr mig inte det minsta, men tydligen finns det en hel del personer som gör det. Uppenbarligen. Men nu är det "bara" cirka 35 minuter kvar innan jag slutar jobba och kan hoppa rakt ner i sängen. Innan dess är det bara ett antal sms som det ska svaras på, förhoppningvis blir det bara ett fåtal.

Jag ska lätt bli ett kakmonster. Kakmonster. Kakmonster. Kakmonster.

Måste bara ner till affären och kirra fler kakor eftersom att jag duktigt käkade upp nästan alla igår och sedan broderligt delade sista tre kakorna med jonas. men vadfan, när man jobbar så får man äta skit. speciellt när det är idioter som skickar in "frågor" där det står: hahaha jo! haha joho! Jag tappade liksom bort tråden på vad det där handlade om för länge sedan och sitter mest och filurar på vad jag ska skriva för något så att idioten slutar och går tillbaka med att leka invalid.

Åh, något gjorde just min kväll! Eller okej att jag redan är lite småhyper men ändå (socker+pms är världsbäst ibland!)

Sökte på fanny blablabla på eniro och fick upp detta på websöken:

Ute efter lösvagina?

Här hittar du alla bra butiker som säljer en lösvagina via nätet

Här kan vi snacka prioritering, om en halvtimme ska jag möta upp en kompis men jag sitter fortfarande invirad i handduken utan några kläder på kroppen. Istället läser jag bloggar, dom där förbannade jävla bloggarna som jag egentligen mest läser för att jag brukar läsa dom när jag bloggar för att ha något som fördriver tiden. Men nu jobbar jag inte ens utan jag har suttit och pluggat innan jag kom på att duschen kallade och tandborstningen och sminkning för den delen också. Men hur fan kan jag sätta mig och läsa bloggar och komma på att jag inte har tid för att sedan sätta mig själv här och skriva om att jag prioriterar fel? Nu blir det ju ännu mer felprioriterat.

Ibland är jag ett riktigt pucko, men det är kanske ingen nyhet. Så det kanske är dags att börja sätta på sig kläder, för att springa ut på götgatan näck är nog ingen hit, speciellt inte nu när det är svinkallt ute och jag behöver en jäkla massa kläder på mig för att inte frysa. Dags att avsluta felprioriteringen helt enkelt.

Och så har det hunnit bli lördag. Tiden har liksom rusat förbi i en jäkla fart och nu är praktiken för den här terminen avklarad. Skönt på ett sätt, samtidigt som det var jäkligt lärorikt samt intressant att se arbetsterapeuter jobba, och inte bara höra dom berätta om sitt yrke. Men som sagt, det är skönt att det är avklarat för så trött som jag har varit dom senaste två veckorna har jag nog inte varit på väldigt, väldigt länge. Det har på något sätt känts som om jag blivit av med en traktor samtidigt som någon proppat i mig sömntabletter för att sedan tvingat mig att hålla mig vaken. Hemskt, egentligen.

Nu är det bara plugg, plugg, plugg som gäller. På fredag ska en hemtenta vara inlämnad och jag tycks ha förlorat förmågan att skriva sammanhängande meningar och texter. Eller så har det fenomenet uppkommit på grund av att jag inte förstår speciellt mycket, eller ens tycker att det är speciellt kul att skriva om arbetsterapins historia eller om aktivitetsbegreppet. Det finns liksom för mycket och för lite plats; plus problemet med att formulera en sammanhängande text.

Annars har det blivit svinkallt. Verkligen jättekallt. Hösten är här och mitt humör sjunker i botten. Jag ogillar verkligen skiftningarna mellan årstider, just på grund av att det gör så att mitt mående åker i någon slags botten som gör det svårt att se att det kommer bli bättre, lättare. Visst, det är inte lika jävligt som det var för några år sedan men med tanke på att jag inte har några mediciner i kroppen som kan dämpa fallen så känns smällarna desto mer även om jag säkert har bättre tekniker nu än vad jag hade då för att ta mig upp på benen. Just nu vill jag faktiskt bara ha någon slags stabilitet, någon som kan installera en hinder i mig som inte gör att jag faller sådär djupt ner; något som gör att jag tryggt kan gå på utan att oroa mig för var jag sätter fötterna någonstans.