DU KAN INTE HINDRA MIG!

Om jag skulle kunna skulle jag gå och lägga mig i ide för ett tag. Som en björn som lägger sig under vintern och sover bort allt det kalla och jävliga. Nu är det i och för sig inte att jag vill sova bort något, egentligen, inte mer än mardrömmarna men det omöjliga ligger i det, eftersom att jag faktiskt bara drömmer mardrömmar när jag sover. Det är snarare det att jag är så trött att jag knappt orkar hålla ögonen upp nu, trots att jag i princip sov ifrån halv tre till ett idag. Skulle jag kunna skulle jag utan tvekan gå och slänga mig i bingen nu och inta ännu mer sömn innan jag är tvungen att sätta mig och jobba veckans sista pass.

Jonas är borta den här veckan. Eller borta och borta, han åkte igår och kommer hem på torsdag. Jag är själv. Jag äter själv och jag fixar banne mig maten. Även om det blir lite skevt, även om det bara blir saker som tar typ minimal tid att fixa. Men jag fixar maten! Jag äter, jag hamnar inte i det där komaliknande tillståndet när jag bestämmer mig för att jag inte orkar tugga maten och därför struntar i att äta. Sen kanske också för att det är så förbannat tråkigt att äta själv, och laga mat till sig själv (och jag lagar inte mat i vanliga fall heller så kan ligga något i det). Men nu jävlar ska jag klara det här, fortsätta såhär fram tills på torsdag när jag kommer hem för då har jag någonting som jag kan vara stolt över!

Annars måste jag skriva en åtgärdsplan. Eller åtgärdsplanen är skriven men jag har varit dum nog att inte peta in referenser medan jag skrev den så jag måste tvångsmata åtgärdsplanen med referenser även om den inte vill ha några. Jag vet liksom inte vad jag ska pilla in för något för det känns som allmänna kunskaper även om jag måste ha fått dom någonstans ifrån eftersom att jag för ett år sedan aldrig hade kunnat det jag kan nu. Så tillbaka till åtgärdsplanen och håll tummarna för att jag lyckas tvångsmata den utan att den spottar ut referenserna sedan!

Praktiken är över för den här gången. Och min kropp har ställt in sig på sömnläge totalt. Kanske borde ta en liten powernap till när tvätten är klar? Eller så fortsätter jag med mitt projekt uppfräschning av lägenheten innan jonas tågar in ikväll. Å andra sidan tror jag mest att det projektet mest beror på att jag inte alls har någon lust att sitta och plugga. Som vanligt, som alltid tills jag hamnar i det där flowet då allt går på två röda. 


Försöker skriva den där jäkla åtgärdsplanen som jag någonstans i bakhuvudet hade fått för mig skulle vara relativt lätt att skriva men icke. Det står still, det är tomt, nästan i alla fall. Visade sig att det gick lättare när jag skrev för hand men så fort jag försöker få över det i datorn så går det åt helskotta. Det är som om det ligger en förbannelse över tangenterna som gör det omöjligt att skriva några konkreta meningar utan det blir mest blaj och ännu mer blaj.

Fem dagar av praktiken avklarad, bara tre kvar och det känns fan värt att vara helt slut på dagarna. Helg nu i alla fall och mina ögon har en tendens till att falla neråt. Sovmorgonen gjorde helt klart sitt och nu bär det snart in i duschen för att sedan dra iväg på middag i Täby. Bättre sysselsättning en lördag som det regnar och är aptrist väder finns nog inte. I alla fall inte vad jag kan komma på eftersom att det av någon anledning kryper lite lätt i kroppen av att gå omkring hemma och vara sådär sliten som man bara kan vara när hjärnan har gått på högvarv i några dagar och när man gått upp tidigt fem jäkla dagar i rad. Eller tidigt och tidigt, runt sju-halv åtta snåret är väl inte världstidigt men det är tidigare än vad det brukar vara annars, när jag brukar komma upp ur sängen först vid kanske tio-rycket. 


Att vara på sjukhus istället för ute i primärvården är helt klart roligare. Nu blir jag inte ens avskräckt längre eftersom att jag på första praktiken undrade vad fan jag hade gett mig in på. Visst, alla handövningar som jag har gjort dom senaste dagarna är väl inte skitkul alla gånger då det är samma grej om och om igen men det är säkert nyttigt att veta hur man ska träna om man någon gång skulle halka på en isfläck och dra på sig en radiusfraktur. Plus att jag antagligen omedvetet tränar upp min egen handstyrka samt rörligheten i fingrar, hand och handled. Kan kanske vara bra för världens mest stela människa vad gäller just händer/handleder. 


Duschen kallar. Värme och godisdoftande duschkräm skriker på mig. Så tingeling!

Säg hej till två veckors praktik på SÖS och fyra jobbkvällar på det!

Finns det någon som känner till mig- xxx . Som har lust att önska mig god natt... Jag är så jäkla ledsen ..... Er kompis yyy har endast drivi t m mig och mina känslor...Jag slutar nog och höra av mig ..... Jag tänker ta mitt liv. Mvh xxx

Jobbig människa nummer 1 som under några veckor har skickat in sms efter sms och frågat efter yyy verkar nu ha gett upp. Yyy är såvitt jag vet en påhittad person som inte finns men som xxx säger sig ha kärat ner sig. Men hon vill inte gifta sig och verkar mest vilja ha någon som pratar med henne. xxx har därför också lyckats med att skicka sms för över 5000 kronor, sammanlagt typ 360 sms eller något i den stilen.

Seriöst, även om det kanske är tragiskt. Det är fan skrattretande vilka idioter som skickar in sms till 118xxx ibland.

Idag är en äckligt dålig dag. Igår var en äckligt dålig dag. Dom flesta dagarna den här veckan har varit äckligt dåliga. Jag hatar när jag blir sådär liten och gråtandes, när jag bara vill krypa upp i någon knä och gömma mig där tills jag känner mig trygg igen. 

OKej, man kanske blir en aningen ynklig när man är sjuk. Men flashbacksen river fan sönder mitt hjärta. Jag hatar dom. Jag hatar alla tårar som spills, all jävla ångest som tränger sig ut i porerna. Ta mig härifrån, eller i alla fall tills det har gått över. Vilket det lär ha gjort om några dagarna. Då lär allt bli som vanligt igen och jag går in i ännu en period som inte består av flashbacks. Det är ju alltid så. Det är bara det att mitt i stormen så gör allt så inihelvetes jävla ont och är så panikartat att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av min kropp, även om jag vet att efter stormen så kommer lugnet. Och lugnet är tack och lov något som består i månader, för det mesta.

Jag klättrar på väggarna, lite som en apa faktiskt. Rastlös som få och med en massa spring i benen eftersom att jag suttit still i alldeles för många dagar nu på grund av migrän och en havererad mage. Men nu jävlar är jag fit for fight igen. Kul att det typ händer på kvällen också så att man är alldeles pigg och jävlig när man ska lägga sig i sängen om sisodär en halvtimme när jobbet är avklarat. Yes, för nu är den här veckans jobb avklarad och nu väntas bara lönen ramla in på kontot på fredag. Underbart!

Pollenchock. Ja, typ så kändes det när pollenallergin gjorde sitt intåg och gör att jag hellre befinner mig inne än är ute och njuter av vårsolen. För fan vad jag hatar snoret, de kliande ögonen som blir alldeles röda efter ett tag. Måste, borde, ska ta mig till vårdcentralen för att få skit som hjälper mot det men först prova på att träna efter många veckors uppehåll (typ uppehåll som varat sen jag åkte till thailand) för att se om det går överhuvudtaget eller är helt kört. Måste ju liksom kolla upp läget för att se hur illa det egentligen är. Typ.

Tre timmars jobb är snart avklarade. Skönt. Ett fjuttigt pass men handlade mest om att Jonas sa att vi skulle dela på ett 9-timmars och jag hade ingen som helst lust att sitta och svara på dumma frågor idag. Så vadfan, en liten slant till in på kontot är faktiskt inte helt fel.

Det suger arsle att vara sjuk. Jag hatar det. Speciellt när jag är inne på typ fjärde dagen? Att vakna mitt i natten och ha så jävla ont i halsen att man börjar fundera på om ipren hjälper mot smärtan är fan illa, att sen ha en röst som är lika instabil som ett korthus gör det inte bättre. Tror fan det var länge sedan som jag pratade så lite som jag gjorde i måndags och tisdags, vartenda ord kändes som att svälja ett rakblad. Men nu jävlar går det åt bättre håll, halsontet är borta, istället hostar jag och sover en massa, och imorgon har jag bestämt mig för att jag är frisk. Eller frisk och frisk, att jag är tillräckligt frisk för att orka vistas ute bland människor för nu är jag uttråkad. Uttråkad till tusen, jag behöver lite stimulans, eller jävligt mycket för att vara ärlig. 

Påsken var härlig, tiden flög iväg trots att jag nog jobbade världens jobbigaste pass på långfredagen för att jag var så äckligt bakfull att jag trodde att jag skulle dö. Jag dog inte, men bra mådde jag inte på långa vägar. Middagar gånger två, en på lördagen och en på söndagen och måndagen spenderades i sängen eller i soffan. Äsch, jag suger på att skriva vad jag har gjort för något. det är liksom inte min grej, min dagbok har aldrig innehållit något sådant förut och att skriva små resumer är tummen ner för min del. Allt blir ju bara blaj.

jag undrar fan vad det är för fel på mig och jonas. I alla fall speciellt när vi jobbar. Båda två sitter vid datorerna och gör konstiga ljud, alternativt sjunger. Tillslut surar jag ut för att det låter för mycket och jag inte kan tänka och då blir jag bara en taskig jävel när jag svara på smsen. Tre sekunder senare börjar jag hålla på igen och så fortsätter det hela kvällen tills det typ är en timme kvar att jobba för en av oss.

Tog typ fem försök innan jag lyckades logga in här. tecken på att jag är inaktiv? Ohyes.

Hemkommen ifrån Thailand är jag nu. Men fan, ta mig tillbaka. Det är ju slaskigt och solen har gått och gömt sig bakom tusen ton moln. inte bra. Å andra sidan; skönt att komma tillbaka till vardagslunken, eller den så kallade färgade betongvardagen. borta bra men hemma bäst som ordspråket lyder.

Igår var det grupparbete som gick ut på att köra rullstol inne i stan. Mina handleder har gått och dött en aningen och jag förvånas över att allt ska vara så besvärligt. Jag är glad att jag inte sitter i rullstol, kanske också med tanke på att det var förjävla svårt att köra vettigt och äckligt jobbigt för armarna.

Möte hos psykologen idag och kom överens om att jag nästa gång ska påbörja SKID - personlighetsstörningstestet för att se om det gamla resultatet ens stämmer överens med läget idag. Och ja, jag vet, en personlighetsstörning finns alltid kvar så diagnoserna kanske jag inte slipper OM det inte visar sig att dom är helt åt helvete och dom anses felaktiga. men skitsamma, jag vill bara ha bevis på att jag blivit bättre sedan jag var arton.

Och nu sitter jag på jobbet och betar av mina sista 45 minuter. Hör min egen röst säga; 118***, välkommen och kan inte vänja mig för fem öre. Jag hatar att höra min egen röst så nu försöker jag förtränga att jag överhuvudtaget hör den vilket resulterar i att jag är helt väck när personer säger namn och orter. jag får helt enkelt lära mig att stå ut med att höra min skitröst. Men snart, snart, snart blir det FREEEEEEEDAGSMYS!

Nu jävlar ska vi åka om x-antal timmar. Egentligen alldeles för många timmar eftersom att jag har kläder på mig och packningen klar. Slasket på stockholms gator kommer att slippa mig för två veckor framåt och jag är jäkligt glad över att slippa det också! Vintern är inte min grej, jag fryser arslet av mig så det passar perfekt att jag ska ligga på en strand i två veckor med en drös med härliga människor!

Känner mig allmänt töntig som inte lyckas få fram ett enda vettigt ord på hemtentan. Vad fan Linn, klarar du av det på några dagar så är du sen ledig i veckan. Och sen dom dumma tankarna om att det inte går för att jag är dålig. Nej, jag är inte dålig, jag är jävligt grym, jävligt bra helt enkelt. Jag klarar ju visst saker, jag klarar det mesta så varför skulle jag inte fixa det här? Visst, knappt om tid men jag är förfan van att skriva saker och det här kan inte vara värre än förra vårens B-uppsats. Den var nästan helvetisk när det var flyttning på G samtidigt som den skulle bli klar. Så nu är det bara att stoppa munnen full med godis, ta några bloss på cigaretten och bita ihop ordentligt. Det går ändå bara skit på TVn och OS intresserar mig ett dugg.

Har fått ett ryck på att lyssna på johnny cash, elvis presley och the baseballs samtidigt som jag sitter och skriver på socialpsykologin och försöker att få klart den så snabbt som möjligt så att jag kan hugga in på hemtentan som tadaa och lite trumvirvel, ska handla om en gruppvåldtäkt i saudarabien som skedde 2007. Det är faktiskt jäkligt skönt att läsa kurser där man inte behöver ha något medicintänk i huvudet, eller lära sig en massa nytt. Nu är det bara att ta till sig alla sociologkunskaper och sedan köra järnet. Lyckas jag med mitt mål att bli klar med allt tills på lördag så kommer jag sedan att vara ledig i två veckor. Jag kan banne mig ligga och läsa skönlitteratur på stranden och njuta av livet istället för att plågas av kurslitteraturen! Det är som en dröm och helt fantastiskt underbart! Så nu ska jag tillbaka till skrivandet och klämma in lite the cranberries och no doubt, för att sedan mörda min kropp lite på gymmet som en belöning!

Sitter och ber till alla högre makter som finns på hela vida jorden, INTE BLI SJUK NU INTE BLI SJUK NU. Fast näsan rinner ändå och ögonen kliar och rinner i ett. tack så mycket, skitkalla sibirien väder. Jag är verkligen så kärleksfull just nu till snö, kalla vindar, halka, iskalla fingrar och kroppsdelar som det sticker i så fort man är modig och sticker näsan utanför glasdörrarna. nej, nu har jag tröttnat. Nu snabbspolar vi fram till nästa söndag så kan jag vara lycklig för då börjar turen mot värmen och värmen är något som jag faktiskt behöver nu. Måste ha nu, innan jag fryser ihjäl.

Räknar bokstavligen ner dagarna tills jag står på arlanda med alla andra härliga människor och förväntansfullt väntar på att planet ska lyfta till thailand. Fan vad det ska bli skönt, speciellt med att få ett avbrott i allt det här, något som jag förtjänar, en resa som jag faktiskt ger till mig själv för att jag har otroligt mycket att vara stolt över. Skadeståndet betalade resan, men samtidigt så känns det inte mer än rätt. Något kul ska jag få för att ha gått igenom en helvetes rättegång. Någon slags belöning. 12 dagar kvar och sedan är det mot värmen som gäller!

Psykologikursen är snart över. Skönt tycker jag eftersom att det känns som om den har varit en aningen för tärande där jag slängts tillbaka in i minnen som jag inte alls vill minnas. Där jag slås av att jag vet för mycket som man inte borde veta. För många grejer som jag vet av personlig erfarenhet och inte saker som jag läst mig till. Så det är bara att hålla ut några dagar till och sedan glupskt svälja nästa kurs!

Söndag. Alla hjärtans dag som förut kallades för alla hjärtans blodiga dag. Varför behövs egentligen ingen förklaring så den utelämnas. Försöker att skriva ett PM, det går åt helvete då man ska skriva med enkelt radavstånd (ge mig 1½ radavstånd så blir saker och ting enklare!) och minst vara två sidor långt. Jag kommer fan aldrig lyckas med det då jag redan efter en halv sida men skriver blaj om att alla människor sörjer på sitt eget unika sätt. Att jag sedan läste ut boken för flera veckor sedan, under en natt då jag absolut inte kunde sova gör inte det hela bättre, eftersom att det är jäkligt luddigt vad den handlade om. Men att läsa om den är inte ett alternativ, det skulle jag aldrig hinna med.

Helgen har rusat iväg, från fredagens jobbande till slödag igår som slutade med födelsedagsfirande och Thailandssnack och skratt till att idag sitta i mjukiskläder och plugga men att längta bort till allt som inte har med det att göra. Alltså en helt vanlig söndag eftersom att jag är fröken uppskjutare gällande pluggandet. Helger går allt för fort numera, till skillnad från när jag jobbade varenda jävla lördag och dog lite smått på kuppen. Jag är glad att jag slutade med det, glad att jag kom in på arbetsterapeutprogrammet för annars hade jag antagligen fortsatt att sitta på kontoret på lördagar och klagat över att helgerna var pest och pina. Nu lider jag bara med mig själv att jag aldrig lär mig att vara ute i god tid, och börja med saker några dagar innan istället för att sitta en dag innan skiten ska skickas in.

Sitter i en av dom där röda stolarna på jobbet, som är obekväma men som ändå är skönare än att sitta på en hård köksstol. Vetifan varför jag kom att tänka på köksstolar egentligen, kanske för att det inte alls är skönt att sitta på dom flera timmar i sträck och att man får träsmak i röven. jobbsmak i röven kanske det här kan kallas.

Räknar ner timmarna nu, två och en halv timme har gått och det återstår fem timmar innan jag får landa i soffan och fläska på mig ordentligt med sockerbullar som mamma gav mig när jag var där i onsdags. Älskade mamma, som proppade ner massa gottiga saker i en påse så att vi skulle slippa svälta.

Tog svinisen i onsdags, och satan vad ont det gör i armen. Känns som om jag har ett ägg i armen som gör ont vid minsta jäkla rörelse, typ som om svinet i sprutan valde att ploppa ut ett ägg i min arm som nu ej får röras. på pricken över i:et har jag även en rund ring där sprutan togs. Verkligen skitsnyggt. Så snälla, gå över nu så att jag kan sova som en normal unge och inte behöver skrika aj så fort jonas vänder sig i sängen och liksom nuddar överarmen med sin armbåge. Å andra sidan kan jag alltid ge igen genom att klämma på hans arm. Men så ond ska jag inte vara.

Finns inget mer irriterande än när man vaknar upp och inser att det är på tok försent, eller i alla fall försent för att komma i tid. Vaknade upp tio i nio av Jonas alarm, klockan nio skulle jag ha varit på KI i solna, men det sket sig rätt mycket. Det gick liksom inte eftersom att jag varken har en tidsmaskin eller kan ta mig från ett ställe till ett annat på några sekunder. Irriterande. Blir till att leta fram brandalarms-väckarklockan och skita i alarmet på mobilen för uppenbarligen fungerar det inte längre. Om jag inte minns fel lyckades jag med att stänga av det i sömnen igår också, hur nu den signalen kan gå obemärkt förbi. Jävla skit.