DU KAN INTE HINDRA MIG!

Fem dagar av praktiken avklarad, bara tre kvar och det känns fan värt att vara helt slut på dagarna. Helg nu i alla fall och mina ögon har en tendens till att falla neråt. Sovmorgonen gjorde helt klart sitt och nu bär det snart in i duschen för att sedan dra iväg på middag i Täby. Bättre sysselsättning en lördag som det regnar och är aptrist väder finns nog inte. I alla fall inte vad jag kan komma på eftersom att det av någon anledning kryper lite lätt i kroppen av att gå omkring hemma och vara sådär sliten som man bara kan vara när hjärnan har gått på högvarv i några dagar och när man gått upp tidigt fem jäkla dagar i rad. Eller tidigt och tidigt, runt sju-halv åtta snåret är väl inte världstidigt men det är tidigare än vad det brukar vara annars, när jag brukar komma upp ur sängen först vid kanske tio-rycket. 


Att vara på sjukhus istället för ute i primärvården är helt klart roligare. Nu blir jag inte ens avskräckt längre eftersom att jag på första praktiken undrade vad fan jag hade gett mig in på. Visst, alla handövningar som jag har gjort dom senaste dagarna är väl inte skitkul alla gånger då det är samma grej om och om igen men det är säkert nyttigt att veta hur man ska träna om man någon gång skulle halka på en isfläck och dra på sig en radiusfraktur. Plus att jag antagligen omedvetet tränar upp min egen handstyrka samt rörligheten i fingrar, hand och handled. Kan kanske vara bra för världens mest stela människa vad gäller just händer/handleder. 


Duschen kallar. Värme och godisdoftande duschkräm skriker på mig. Så tingeling!