DU KAN INTE HINDRA MIG!

Söndag. Alla hjärtans dag som förut kallades för alla hjärtans blodiga dag. Varför behövs egentligen ingen förklaring så den utelämnas. Försöker att skriva ett PM, det går åt helvete då man ska skriva med enkelt radavstånd (ge mig 1½ radavstånd så blir saker och ting enklare!) och minst vara två sidor långt. Jag kommer fan aldrig lyckas med det då jag redan efter en halv sida men skriver blaj om att alla människor sörjer på sitt eget unika sätt. Att jag sedan läste ut boken för flera veckor sedan, under en natt då jag absolut inte kunde sova gör inte det hela bättre, eftersom att det är jäkligt luddigt vad den handlade om. Men att läsa om den är inte ett alternativ, det skulle jag aldrig hinna med.

Helgen har rusat iväg, från fredagens jobbande till slödag igår som slutade med födelsedagsfirande och Thailandssnack och skratt till att idag sitta i mjukiskläder och plugga men att längta bort till allt som inte har med det att göra. Alltså en helt vanlig söndag eftersom att jag är fröken uppskjutare gällande pluggandet. Helger går allt för fort numera, till skillnad från när jag jobbade varenda jävla lördag och dog lite smått på kuppen. Jag är glad att jag slutade med det, glad att jag kom in på arbetsterapeutprogrammet för annars hade jag antagligen fortsatt att sitta på kontoret på lördagar och klagat över att helgerna var pest och pina. Nu lider jag bara med mig själv att jag aldrig lär mig att vara ute i god tid, och börja med saker några dagar innan istället för att sitta en dag innan skiten ska skickas in.