MEN NEJ! JAG TÄNKER FÖR FAN INTE SUDDA BORT MIN SURA MIN

Men ja, vilket underbart trevligt humör jag är på! Nog för att det inte varit såhär hela dagen, men ändå. Det sprack som en varig blåsa och det braiga humöret drunknade i det där dåliga, hemska, lite smått ångestfyllda humöret. Visst, det är bara att SUDDASUDDASUDDA bort sin sura min som någon liten tant sjöng på det där halvrepiga kassettbandet när man var liten. Men nej, det går faktiskt inte. Jag vet ju knappt vad jag är sur för, så hur ska jag då kunna leta fram det där jättelika radergummit som sägs kunna sudda bort min sura min?! 


Irriterar mig på att det är storm ute, eller kanske snarare att det blåser "friska" höstvindar (som snarare lär göra en sjuk för att man fryser arslet och allt annat av sig). 
Irriterar mig på att jag är iskall om mina tår och fingrar.
Irriterar mig på att skitungarna aldrig verkar få något som helst vett innanför pannbenet och kan sluta skicka såna jävla idiotfrågor som dom skickar.
Irriterar mig på att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen för här vill jag faktiskt inte vara just nu.
Irriterar mig på att det känns som om jag kokar inuti men utanpå, ja, då är min kropp kall som isbitar.


Irriterar mig på att jag är sur, bitter och irriterad. Det är liksom inge roligt att vara det när man faktiskt inte riktigt vet anledningen och inte kan gå runt och skylla på att det är PMS-kossan som är i farten och förvandlar alla leenden till mördarblickar.

Tänker faktiskt inte ens försöka att ta reda på vad det är som felar eller jo, nu slog det ju ner som en blixt från en klarblå sommarhimmel: kanske är det kommentaren om att jag alltid är sur.
Men tack, jag tänker fan inte ens försöka att vara glad och trevlig om jag ändå ALLTID är sur. Så det så. Det är nog faktiskt därför jag är sur när jag tänker efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0