NÄR DU BLUNDAR SÅ SOVER JAG REDAN

Jag är så trött. Så förbannat trött. Jag vill bara sova, sova och återigen sova. Sova bort dagarna, sova bort nätterna. Sova bort tröttheten. Läkaren mumlade något om att det kan vara medicinerna. Men hur fan kan det vara det efter flera år? Aldrig denna trötthet, aldrig detta behov av att sova som nu. 


Annars har min armbåge fått fnatt. Vänstra armbåge har gett upp i protest för jag vet inte vad. Det gör ont, ont och återigen ont och inte fan vet jag varför. Tränat helt fel den där gången förra veckan eller bara sovit på den? Eller är det bara ett uppror för att visa att min kropp är fullt levande?

Jag vet inte. Min kropp är en gåta som minst sagt lever sitt eget liv. Och imorgon blir det vårdcentralen, om jag kommer upp ur sängen vill säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0