DU KAN INTE HINDRA MIG!

Nu jävlar ska vi åka om x-antal timmar. Egentligen alldeles för många timmar eftersom att jag har kläder på mig och packningen klar. Slasket på stockholms gator kommer att slippa mig för två veckor framåt och jag är jäkligt glad över att slippa det också! Vintern är inte min grej, jag fryser arslet av mig så det passar perfekt att jag ska ligga på en strand i två veckor med en drös med härliga människor!

Känner mig allmänt töntig som inte lyckas få fram ett enda vettigt ord på hemtentan. Vad fan Linn, klarar du av det på några dagar så är du sen ledig i veckan. Och sen dom dumma tankarna om att det inte går för att jag är dålig. Nej, jag är inte dålig, jag är jävligt grym, jävligt bra helt enkelt. Jag klarar ju visst saker, jag klarar det mesta så varför skulle jag inte fixa det här? Visst, knappt om tid men jag är förfan van att skriva saker och det här kan inte vara värre än förra vårens B-uppsats. Den var nästan helvetisk när det var flyttning på G samtidigt som den skulle bli klar. Så nu är det bara att stoppa munnen full med godis, ta några bloss på cigaretten och bita ihop ordentligt. Det går ändå bara skit på TVn och OS intresserar mig ett dugg.

Har fått ett ryck på att lyssna på johnny cash, elvis presley och the baseballs samtidigt som jag sitter och skriver på socialpsykologin och försöker att få klart den så snabbt som möjligt så att jag kan hugga in på hemtentan som tadaa och lite trumvirvel, ska handla om en gruppvåldtäkt i saudarabien som skedde 2007. Det är faktiskt jäkligt skönt att läsa kurser där man inte behöver ha något medicintänk i huvudet, eller lära sig en massa nytt. Nu är det bara att ta till sig alla sociologkunskaper och sedan köra järnet. Lyckas jag med mitt mål att bli klar med allt tills på lördag så kommer jag sedan att vara ledig i två veckor. Jag kan banne mig ligga och läsa skönlitteratur på stranden och njuta av livet istället för att plågas av kurslitteraturen! Det är som en dröm och helt fantastiskt underbart! Så nu ska jag tillbaka till skrivandet och klämma in lite the cranberries och no doubt, för att sedan mörda min kropp lite på gymmet som en belöning!

Sitter och ber till alla högre makter som finns på hela vida jorden, INTE BLI SJUK NU INTE BLI SJUK NU. Fast näsan rinner ändå och ögonen kliar och rinner i ett. tack så mycket, skitkalla sibirien väder. Jag är verkligen så kärleksfull just nu till snö, kalla vindar, halka, iskalla fingrar och kroppsdelar som det sticker i så fort man är modig och sticker näsan utanför glasdörrarna. nej, nu har jag tröttnat. Nu snabbspolar vi fram till nästa söndag så kan jag vara lycklig för då börjar turen mot värmen och värmen är något som jag faktiskt behöver nu. Måste ha nu, innan jag fryser ihjäl.

Räknar bokstavligen ner dagarna tills jag står på arlanda med alla andra härliga människor och förväntansfullt väntar på att planet ska lyfta till thailand. Fan vad det ska bli skönt, speciellt med att få ett avbrott i allt det här, något som jag förtjänar, en resa som jag faktiskt ger till mig själv för att jag har otroligt mycket att vara stolt över. Skadeståndet betalade resan, men samtidigt så känns det inte mer än rätt. Något kul ska jag få för att ha gått igenom en helvetes rättegång. Någon slags belöning. 12 dagar kvar och sedan är det mot värmen som gäller!

Psykologikursen är snart över. Skönt tycker jag eftersom att det känns som om den har varit en aningen för tärande där jag slängts tillbaka in i minnen som jag inte alls vill minnas. Där jag slås av att jag vet för mycket som man inte borde veta. För många grejer som jag vet av personlig erfarenhet och inte saker som jag läst mig till. Så det är bara att hålla ut några dagar till och sedan glupskt svälja nästa kurs!

Söndag. Alla hjärtans dag som förut kallades för alla hjärtans blodiga dag. Varför behövs egentligen ingen förklaring så den utelämnas. Försöker att skriva ett PM, det går åt helvete då man ska skriva med enkelt radavstånd (ge mig 1½ radavstånd så blir saker och ting enklare!) och minst vara två sidor långt. Jag kommer fan aldrig lyckas med det då jag redan efter en halv sida men skriver blaj om att alla människor sörjer på sitt eget unika sätt. Att jag sedan läste ut boken för flera veckor sedan, under en natt då jag absolut inte kunde sova gör inte det hela bättre, eftersom att det är jäkligt luddigt vad den handlade om. Men att läsa om den är inte ett alternativ, det skulle jag aldrig hinna med.

Helgen har rusat iväg, från fredagens jobbande till slödag igår som slutade med födelsedagsfirande och Thailandssnack och skratt till att idag sitta i mjukiskläder och plugga men att längta bort till allt som inte har med det att göra. Alltså en helt vanlig söndag eftersom att jag är fröken uppskjutare gällande pluggandet. Helger går allt för fort numera, till skillnad från när jag jobbade varenda jävla lördag och dog lite smått på kuppen. Jag är glad att jag slutade med det, glad att jag kom in på arbetsterapeutprogrammet för annars hade jag antagligen fortsatt att sitta på kontoret på lördagar och klagat över att helgerna var pest och pina. Nu lider jag bara med mig själv att jag aldrig lär mig att vara ute i god tid, och börja med saker några dagar innan istället för att sitta en dag innan skiten ska skickas in.

Sitter i en av dom där röda stolarna på jobbet, som är obekväma men som ändå är skönare än att sitta på en hård köksstol. Vetifan varför jag kom att tänka på köksstolar egentligen, kanske för att det inte alls är skönt att sitta på dom flera timmar i sträck och att man får träsmak i röven. jobbsmak i röven kanske det här kan kallas.

Räknar ner timmarna nu, två och en halv timme har gått och det återstår fem timmar innan jag får landa i soffan och fläska på mig ordentligt med sockerbullar som mamma gav mig när jag var där i onsdags. Älskade mamma, som proppade ner massa gottiga saker i en påse så att vi skulle slippa svälta.

Tog svinisen i onsdags, och satan vad ont det gör i armen. Känns som om jag har ett ägg i armen som gör ont vid minsta jäkla rörelse, typ som om svinet i sprutan valde att ploppa ut ett ägg i min arm som nu ej får röras. på pricken över i:et har jag även en rund ring där sprutan togs. Verkligen skitsnyggt. Så snälla, gå över nu så att jag kan sova som en normal unge och inte behöver skrika aj så fort jonas vänder sig i sängen och liksom nuddar överarmen med sin armbåge. Å andra sidan kan jag alltid ge igen genom att klämma på hans arm. Men så ond ska jag inte vara.

Finns inget mer irriterande än när man vaknar upp och inser att det är på tok försent, eller i alla fall försent för att komma i tid. Vaknade upp tio i nio av Jonas alarm, klockan nio skulle jag ha varit på KI i solna, men det sket sig rätt mycket. Det gick liksom inte eftersom att jag varken har en tidsmaskin eller kan ta mig från ett ställe till ett annat på några sekunder. Irriterande. Blir till att leta fram brandalarms-väckarklockan och skita i alarmet på mobilen för uppenbarligen fungerar det inte längre. Om jag inte minns fel lyckades jag med att stänga av det i sömnen igår också, hur nu den signalen kan gå obemärkt förbi. Jävla skit.

Tänker fan inte be om ursäkt för att jag är grymt dålig på att skriva. Det är liksom så det blir ibland. Eller nuförtiden ganska ofta. Men när jag inte ens skriver i min vanliga dagbok längre, så känns det inte så konstigt att jag inte heller skriver här speciellt ofta.