NÄR EN IDIOT VERKAR FÅ NOG AV SIG SJÄLV
Finns det någon som känner till mig- xxx . Som har lust att önska mig god natt... Jag är så jäkla ledsen ..... Er kompis yyy har endast drivi t m mig och mina känslor...Jag slutar nog och höra av mig ..... Jag tänker ta mitt liv. Mvh xxx
Jobbig människa nummer 1 som under några veckor har skickat in sms efter sms och frågat efter yyy verkar nu ha gett upp. Yyy är såvitt jag vet en påhittad person som inte finns men som xxx säger sig ha kärat ner sig. Men hon vill inte gifta sig och verkar mest vilja ha någon som pratar med henne. xxx har därför också lyckats med att skicka sms för över 5000 kronor, sammanlagt typ 360 sms eller något i den stilen.
Seriöst, även om det kanske är tragiskt. Det är fan skrattretande vilka idioter som skickar in sms till 118xxx ibland.
Jobbig människa nummer 1 som under några veckor har skickat in sms efter sms och frågat efter yyy verkar nu ha gett upp. Yyy är såvitt jag vet en påhittad person som inte finns men som xxx säger sig ha kärat ner sig. Men hon vill inte gifta sig och verkar mest vilja ha någon som pratar med henne. xxx har därför också lyckats med att skicka sms för över 5000 kronor, sammanlagt typ 360 sms eller något i den stilen.
Seriöst, även om det kanske är tragiskt. Det är fan skrattretande vilka idioter som skickar in sms till 118xxx ibland.
OCH SÅ HATAR JAG LITE
Idag är en äckligt dålig dag. Igår var en äckligt dålig dag. Dom flesta dagarna den här veckan har varit äckligt dåliga. Jag hatar när jag blir sådär liten och gråtandes, när jag bara vill krypa upp i någon knä och gömma mig där tills jag känner mig trygg igen.
OKej, man kanske blir en aningen ynklig när man är sjuk. Men flashbacksen river fan sönder mitt hjärta. Jag hatar dom. Jag hatar alla tårar som spills, all jävla ångest som tränger sig ut i porerna. Ta mig härifrån, eller i alla fall tills det har gått över. Vilket det lär ha gjort om några dagarna. Då lär allt bli som vanligt igen och jag går in i ännu en period som inte består av flashbacks. Det är ju alltid så. Det är bara det att mitt i stormen så gör allt så inihelvetes jävla ont och är så panikartat att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av min kropp, även om jag vet att efter stormen så kommer lugnet. Och lugnet är tack och lov något som består i månader, för det mesta.
OKej, man kanske blir en aningen ynklig när man är sjuk. Men flashbacksen river fan sönder mitt hjärta. Jag hatar dom. Jag hatar alla tårar som spills, all jävla ångest som tränger sig ut i porerna. Ta mig härifrån, eller i alla fall tills det har gått över. Vilket det lär ha gjort om några dagarna. Då lär allt bli som vanligt igen och jag går in i ännu en period som inte består av flashbacks. Det är ju alltid så. Det är bara det att mitt i stormen så gör allt så inihelvetes jävla ont och är så panikartat att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av min kropp, även om jag vet att efter stormen så kommer lugnet. Och lugnet är tack och lov något som består i månader, för det mesta.
APAN VIKER PAPPERSLÅDOR
Jag klättrar på väggarna, lite som en apa faktiskt. Rastlös som få och med en massa spring i benen eftersom att jag suttit still i alldeles för många dagar nu på grund av migrän och en havererad mage. Men nu jävlar är jag fit for fight igen. Kul att det typ händer på kvällen också så att man är alldeles pigg och jävlig när man ska lägga sig i sängen om sisodär en halvtimme när jobbet är avklarat. Yes, för nu är den här veckans jobb avklarad och nu väntas bara lönen ramla in på kontot på fredag. Underbart!
Har lärt mig att vika lådor igen. Eller snarare återlärt mig eftersom att jag var en jäkel på det när jag var liten. Men nu kan jag igen. Origami på hög nivå. Är det föresten bara jag som tycker att origami låter som något snuskigt sex? Antagligen.. Mormor skickade föresten ett paket för en vecka sedan. innehållet var en bok om lappteknik (lapptäcken, ja) och sedan en om hur man viker med papper. Böcker från 70-talet. Jag bara älskar bilderna. Hur töntigt det än låter.
NÄR SOLEN LYSER ÖVER SÖDERKÅKARNA ÄR DET SISTA MAN VILL ATT SITTA OCH PLUGGA
Pollenchock. Ja, typ så kändes det när pollenallergin gjorde sitt intåg och gör att jag hellre befinner mig inne än är ute och njuter av vårsolen. För fan vad jag hatar snoret, de kliande ögonen som blir alldeles röda efter ett tag. Måste, borde, ska ta mig till vårdcentralen för att få skit som hjälper mot det men först prova på att träna efter många veckors uppehåll (typ uppehåll som varat sen jag åkte till thailand) för att se om det går överhuvudtaget eller är helt kört. Måste ju liksom kolla upp läget för att se hur illa det egentligen är. Typ.
Borde sitta och läsa just nu men avbryter mig själv hela tiden genom att maila till miun om sommarkurser som jag nu har blivit antagen till. Så ja, nu är hela sommaren planerad och räddad eller något. I alla fall ekonomisk, vilket kanske brukar vara den största pusselbiten. Räknade ut förut att jag faktiskt nästan kan ligga på latsidan med att jobba och bara köra mina vanliga två pass i veckan och sedan lägga till pass dom veckorna det ser ut att bli skitväder. Iskallt, jag vet men orka sitta inne när det är sol och fint väder.
Vetifan vad det var jag tänkte på från början. Jag hade värsta grejen att skriva men som vanligt slutar det i allmän rappakalja för att jag tappar tråden. Eller så började jag bara skriva för att slippa plugga. För att läsa helvetet på engelska som är säkert 60-70 sidor utan att överdriva och som ska vara läst tills imorgon med anteckningar. Hujedamig, hur fan ska detta sluta när jag har mer lust att sätta mig ute och dricka kaffe, snora och klia mig själv i ögonen? Antagligen med att jag skumläser häften och inte minns ett skit, än mindre förstår allting. Synd att det inte var artiklar, då hade jag kunnat kopierat in allt i google translate och fått det översatt på svenska istället, om än med en jävla massa grammatiska fel.
DET ÄR TRÅNGT ATT SOVA
Tre timmars jobb är snart avklarade. Skönt. Ett fjuttigt pass men handlade mest om att Jonas sa att vi skulle dela på ett 9-timmars och jag hade ingen som helst lust att sitta och svara på dumma frågor idag. Så vadfan, en liten slant till in på kontot är faktiskt inte helt fel.
Håller på att bli galen på våran 1.20 säng. Det är fan för trångt för två personer, eller den vetskapen har väl funnits sedan länge. Först var det från 1.10, 10 cm extra var gudomligt och jag fattar ärligt talat inte hur vi klarade av att sova i det, trångt och intimt men nykärt så då kvittade det väl. Men nu.. det är bara hemskt. Senaste veckan tror jag vi har sovit i samma säng två nätter eller något, resten har någon av oss sovit på soffan för att det blir för varmt, för trångt, för jobbigt. Och jag som hatar att sova själv. Inte konstigt att jag drömt världens sjukaste drömmar den senaste veckan. Typ som att jag gått ut och rökt näck utanför huddinge bibliotek och att typ tusen personer har sett mig. Pinsamt. Mycket drömmar överhuvudtaget som har befunnit sig i huddinge. jag tror inte det har skett på år och dagar, typ sedan jag flyttade hemifrån vilket snart är tre år sedan.
Men det är lördag, helg och det betyder att jag kan göra vad jag vill. Ikväll bär det iväg till en klasskompis som har fyllt 21 för att fira henne med dunder och brak. Men nu bör jag dricka vatten och fortsätta jobba
Men det är lördag, helg och det betyder att jag kan göra vad jag vill. Ikväll bär det iväg till en klasskompis som har fyllt 21 för att fira henne med dunder och brak. Men nu bör jag dricka vatten och fortsätta jobba
JAG GÖMMER MIG BAKOM SJUKDOM
Det suger arsle att vara sjuk. Jag hatar det. Speciellt när jag är inne på typ fjärde dagen? Att vakna mitt i natten och ha så jävla ont i halsen att man börjar fundera på om ipren hjälper mot smärtan är fan illa, att sen ha en röst som är lika instabil som ett korthus gör det inte bättre. Tror fan det var länge sedan som jag pratade så lite som jag gjorde i måndags och tisdags, vartenda ord kändes som att svälja ett rakblad. Men nu jävlar går det åt bättre håll, halsontet är borta, istället hostar jag och sover en massa, och imorgon har jag bestämt mig för att jag är frisk. Eller frisk och frisk, att jag är tillräckligt frisk för att orka vistas ute bland människor för nu är jag uttråkad. Uttråkad till tusen, jag behöver lite stimulans, eller jävligt mycket för att vara ärlig.
Påsken var härlig, tiden flög iväg trots att jag nog jobbade världens jobbigaste pass på långfredagen för att jag var så äckligt bakfull att jag trodde att jag skulle dö. Jag dog inte, men bra mådde jag inte på långa vägar. Middagar gånger två, en på lördagen och en på söndagen och måndagen spenderades i sängen eller i soffan. Äsch, jag suger på att skriva vad jag har gjort för något. det är liksom inte min grej, min dagbok har aldrig innehållit något sådant förut och att skriva små resumer är tummen ner för min del. Allt blir ju bara blaj.
Påsken var härlig, tiden flög iväg trots att jag nog jobbade världens jobbigaste pass på långfredagen för att jag var så äckligt bakfull att jag trodde att jag skulle dö. Jag dog inte, men bra mådde jag inte på långa vägar. Middagar gånger två, en på lördagen och en på söndagen och måndagen spenderades i sängen eller i soffan. Äsch, jag suger på att skriva vad jag har gjort för något. det är liksom inte min grej, min dagbok har aldrig innehållit något sådant förut och att skriva små resumer är tummen ner för min del. Allt blir ju bara blaj.
Men uttråkad var det.. Jävligt uttråkad. Det finns ingenting kvar att diska, ingenting kvar att vika, ingenting som man kan baka med, ingenting att göra. TVn som sällskap har jag tröttnat på för länge sedan och Jonas kan jag inte plåga för han är inte hemma. Epilera benen kanske, men det gör så jävla inihelvetes ont. Å andra sidan måste jag nog ta och duscha så att jag slutar vara så äcklig som jag är nu. Äsch, onödigt att ens tänka, jag lär säkert somna efter att jag ätit pastan tillsammans med den frusna köttfärsåsen.
