FEL VECKA
Febern gav med sig, men istället började det röra till sig inombords. Sådär som det brukar göra när det är fel vecka, helt fel vecka. Sitter med min "menspåse", det vill säga en godispåse som är fylld med lakris för att på något sätt klara av allt bättre. Å andra sidan är det bättre, mycket bättre än för några månader sedan när PMS, mensen, fel vecka gjorde att allt blev ett enda stort kaos som jag agerade i och efter.
Det snöade för första gången iår igår. Vitt, vitt, vitt. Snöflingor som föll ner från himlen. Tyvärr blev det bara blött på marken, som efter ett regn. Det är nackdelen med att bo mitt inne i smeten, att man aldrig får se snön på riktigt fören det är så pass mycket att SL har kapitulerat.
Det snöade för första gången iår igår. Vitt, vitt, vitt. Snöflingor som föll ner från himlen. Tyvärr blev det bara blött på marken, som efter ett regn. Det är nackdelen med att bo mitt inne i smeten, att man aldrig får se snön på riktigt fören det är så pass mycket att SL har kapitulerat.
NÄR DET ÄR VARMT BLIR DET KALLT OCH NÄR DET ÄR KALLT BLIR DET VARMT
Har fått inse att tiden är över då jag inte fick feber. Nu har jag feber för andra gången på ett halvår. Och feberfrossa är ingenting att leka med. Speciellt inte när man känner sig helt okej i kroppen förutom den. Ge mig liksom någon riktig jävla brakinfektion/inflammation så att jag ligger helt däckad i sängen, tack? eller nej, nu kommer jag få sota för det där, gör bara så att jag får slippa febern!
MÅENDEFORMELN/EKVATIONEN ÄR FAN INTE LÄTT
MÅENDEEKVATION/MÅENDEFORMEL
Trivs jag med mig själv --> trivs jag med min omgivning = då mår jag bra
Eller:
Trivs jag med mig själv --> trivs jag med min omgivning = då mår jag bra
Eller:
Trivs jag inte med mig själv --> trivs jag inte någonstans utan vill bara lägga fötterna på ryggen = jag mår inge vidare
Och ja, självklart. Just nu är det den senare. Den där pytonäckliga, illamåendeframkallande formeln som gör att jag skruvar mig på stolen och bara vill springa, slita upp skinnet och dra ifrån min kropp till en annan, bättre, någon jag kan vara nöjd med. Istället är det bara att ta fram den stora batongen och börja klubba ner alla dumma tankar och försöker få rätsida på mig själv så att jag återigen tycker att min lilla kokong till kropp är rätt mysig att vara i.
Och ja, självklart. Just nu är det den senare. Den där pytonäckliga, illamåendeframkallande formeln som gör att jag skruvar mig på stolen och bara vill springa, slita upp skinnet och dra ifrån min kropp till en annan, bättre, någon jag kan vara nöjd med. Istället är det bara att ta fram den stora batongen och börja klubba ner alla dumma tankar och försöker få rätsida på mig själv så att jag återigen tycker att min lilla kokong till kropp är rätt mysig att vara i.
MEN NEJ! JAG TÄNKER FÖR FAN INTE SUDDA BORT MIN SURA MIN
Men ja, vilket underbart trevligt humör jag är på! Nog för att det inte varit såhär hela dagen, men ändå. Det sprack som en varig blåsa och det braiga humöret drunknade i det där dåliga, hemska, lite smått ångestfyllda humöret. Visst, det är bara att SUDDASUDDASUDDA bort sin sura min som någon liten tant sjöng på det där halvrepiga kassettbandet när man var liten. Men nej, det går faktiskt inte. Jag vet ju knappt vad jag är sur för, så hur ska jag då kunna leta fram det där jättelika radergummit som sägs kunna sudda bort min sura min?!
Irriterar mig på att det är storm ute, eller kanske snarare att det blåser "friska" höstvindar (som snarare lär göra en sjuk för att man fryser arslet och allt annat av sig).
Irriterar mig på att jag är iskall om mina tår och fingrar.
Irriterar mig på att det är storm ute, eller kanske snarare att det blåser "friska" höstvindar (som snarare lär göra en sjuk för att man fryser arslet och allt annat av sig).
Irriterar mig på att jag är iskall om mina tår och fingrar.
Irriterar mig på att skitungarna aldrig verkar få något som helst vett innanför pannbenet och kan sluta skicka såna jävla idiotfrågor som dom skickar.
Irriterar mig på att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen för här vill jag faktiskt inte vara just nu.
Irriterar mig på att det känns som om jag kokar inuti men utanpå, ja, då är min kropp kall som isbitar.
Irriterar mig på att jag är sur, bitter och irriterad. Det är liksom inge roligt att vara det när man faktiskt inte riktigt vet anledningen och inte kan gå runt och skylla på att det är PMS-kossan som är i farten och förvandlar alla leenden till mördarblickar.
Tänker faktiskt inte ens försöka att ta reda på vad det är som felar eller jo, nu slog det ju ner som en blixt från en klarblå sommarhimmel: kanske är det kommentaren om att jag alltid är sur.
Men tack, jag tänker fan inte ens försöka att vara glad och trevlig om jag ändå ALLTID är sur. Så det så. Det är nog faktiskt därför jag är sur när jag tänker efter.
Tänker faktiskt inte ens försöka att ta reda på vad det är som felar eller jo, nu slog det ju ner som en blixt från en klarblå sommarhimmel: kanske är det kommentaren om att jag alltid är sur.
Men tack, jag tänker fan inte ens försöka att vara glad och trevlig om jag ändå ALLTID är sur. Så det så. Det är nog faktiskt därför jag är sur när jag tänker efter.
SLÄNGA SIG SJÄLV TILL VARGARNA
Ibland, typ som nu, sitter jag och gluttar igenom den gamla bloggen. Läser och minns. Minns smärtan. Egentligen fattar jag inte varför jag ska plåga mig själv. Jag kan förfan inte ens läsa mina dagböcker utan att må pyton (dom är å andra sidan väldigt mycket mer ingående, men ändå..) så varför ska jag ens klicka mig bakåt i arkivet? Slänga mig själv åt vargarna, rakt ner i graven som jag krälade i?
Visst, det är en påminnelse om vägen som jag lyckades vandra, allt jag lyckades uppnå och allt det sjuka som jag gick bort ifrån. Men jag undrar fortfarande varför jag plågar mig själv. Jag vet ju faktiskt hur jävla bra jag är som lyckades ta mig ut ur allt, det mörka eviga kaoset, utan att läsa ord från det förflutna!
Visst, det är en påminnelse om vägen som jag lyckades vandra, allt jag lyckades uppnå och allt det sjuka som jag gick bort ifrån. Men jag undrar fortfarande varför jag plågar mig själv. Jag vet ju faktiskt hur jävla bra jag är som lyckades ta mig ut ur allt, det mörka eviga kaoset, utan att läsa ord från det förflutna!
NÄR VI SKRIKER AV LYCKA SÅ ÄR VARDAGEN INTE ALLS SÅ GRÅ
Goderdagen!
Ledig idag. Men inte blev det mycket till sovmorgon för det. Upp ur sängen, käka frukost (varför tar det så lång tid att koka ägg för?!), glutta på nyhetsmorgon och sedan rakt ner i tvättstugan. Nu är det två timmar kvar av tvättande och sen är allt i lägenheten rent! Borde sätta mig och plugga men det tar emot, jag vill inte, eller snarare jag orkar inte riktigt och ärligt talat så vet jag inte ens vad det är jag ska plugga egentligen?
Vid halv tre kommer illerpiller lillayster förbi och sedan någon gång runt fyra så tar vi bilen till strängnäs och daddy. Jag har nog inte varit där ute sen, ehm, ett år eller mer? Länge sen var det i alla fall. Men så går det väl när det hela tiden är något nytt som händer, något som står i kalendern och att hitta lediga helger har känts omöjligt. Men nu jävlar! Nu ska jag andas frisk luft och njuta av lugnet!
