KONSTIGT BETEENDE
jag undrar fan vad det är för fel på mig och jonas. I alla fall speciellt när vi jobbar. Båda två sitter vid datorerna och gör konstiga ljud, alternativt sjunger. Tillslut surar jag ut för att det låter för mycket och jag inte kan tänka och då blir jag bara en taskig jävel när jag svara på smsen. Tre sekunder senare börjar jag hålla på igen och så fortsätter det hela kvällen tills det typ är en timme kvar att jobba för en av oss.
Gluttade igenom den gamla bloggfanskapet för några dagar sen och hittade gamla sms som jag svarat på för över ett år sedan. Ligger lite sådär småfint kvar här: http://nollkommanoll.blogg.se/category/jag-svarar-nar-du-ringer.html
Innehåller i och för sig även samtal och tristessen av att sitta på ett kontor i x-antal timmar och svara i telefon, men letar man så finner man.
Äsch, nu ska jag plåga jonas lite tror jag. Och kanske svara på ett eller annat sms.
FÄRGAD BETONGVARDAG - TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN
Tog typ fem försök innan jag lyckades logga in här. tecken på att jag är inaktiv? Ohyes.
Hemkommen ifrån Thailand är jag nu. Men fan, ta mig tillbaka. Det är ju slaskigt och solen har gått och gömt sig bakom tusen ton moln. inte bra. Å andra sidan; skönt att komma tillbaka till vardagslunken, eller den så kallade färgade betongvardagen. borta bra men hemma bäst som ordspråket lyder.
Igår var det grupparbete som gick ut på att köra rullstol inne i stan. Mina handleder har gått och dött en aningen och jag förvånas över att allt ska vara så besvärligt. Jag är glad att jag inte sitter i rullstol, kanske också med tanke på att det var förjävla svårt att köra vettigt och äckligt jobbigt för armarna.
Möte hos psykologen idag och kom överens om att jag nästa gång ska påbörja SKID - personlighetsstörningstestet för att se om det gamla resultatet ens stämmer överens med läget idag. Och ja, jag vet, en personlighetsstörning finns alltid kvar så diagnoserna kanske jag inte slipper OM det inte visar sig att dom är helt åt helvete och dom anses felaktiga. men skitsamma, jag vill bara ha bevis på att jag blivit bättre sedan jag var arton.
Och nu sitter jag på jobbet och betar av mina sista 45 minuter. Hör min egen röst säga; 118***, välkommen och kan inte vänja mig för fem öre. Jag hatar att höra min egen röst så nu försöker jag förtränga att jag överhuvudtaget hör den vilket resulterar i att jag är helt väck när personer säger namn och orter. jag får helt enkelt lära mig att stå ut med att höra min skitröst. Men snart, snart, snart blir det FREEEEEEEDAGSMYS!
Hemkommen ifrån Thailand är jag nu. Men fan, ta mig tillbaka. Det är ju slaskigt och solen har gått och gömt sig bakom tusen ton moln. inte bra. Å andra sidan; skönt att komma tillbaka till vardagslunken, eller den så kallade färgade betongvardagen. borta bra men hemma bäst som ordspråket lyder.
Igår var det grupparbete som gick ut på att köra rullstol inne i stan. Mina handleder har gått och dött en aningen och jag förvånas över att allt ska vara så besvärligt. Jag är glad att jag inte sitter i rullstol, kanske också med tanke på att det var förjävla svårt att köra vettigt och äckligt jobbigt för armarna.
Möte hos psykologen idag och kom överens om att jag nästa gång ska påbörja SKID - personlighetsstörningstestet för att se om det gamla resultatet ens stämmer överens med läget idag. Och ja, jag vet, en personlighetsstörning finns alltid kvar så diagnoserna kanske jag inte slipper OM det inte visar sig att dom är helt åt helvete och dom anses felaktiga. men skitsamma, jag vill bara ha bevis på att jag blivit bättre sedan jag var arton.
Och nu sitter jag på jobbet och betar av mina sista 45 minuter. Hör min egen röst säga; 118***, välkommen och kan inte vänja mig för fem öre. Jag hatar att höra min egen röst så nu försöker jag förtränga att jag överhuvudtaget hör den vilket resulterar i att jag är helt väck när personer säger namn och orter. jag får helt enkelt lära mig att stå ut med att höra min skitröst. Men snart, snart, snart blir det FREEEEEEEDAGSMYS!
