FÖR ATT INTE HAMNA I DEN GRÅ BETONGVARDAGEN SVINGAR JAG MIG MED LIAN MELLAN FÄRG OCH SVART
Allting går upp och ner. Alltid. Jag är en bergochdalbana. Det är bara att inse. Bara att acceptera och låta det passera. Dalar och höjder. Gupp, stup, uppförsbackar och toppar högt över marken. Charmen finns, mitt mående är aldrig tråkigt. Det kan aldrig bli en slentrian. Aldrig en grå betongvardag.
Nej, det blir aldrig tråkigt men ibland kan det bli förjävla jobbigt att svingas mellan alla olika lägen, trots att jag på något sjukt sätt uppskattar att jag aldrig mår likadant.
Nej, det blir aldrig tråkigt men ibland kan det bli förjävla jobbigt att svingas mellan alla olika lägen, trots att jag på något sjukt sätt uppskattar att jag aldrig mår likadant.
Underbara färgskiftningar som sprakar blandas med svartvita toner, som i sin tur går över i ett grått mellanland. Jag svingar mig i en lian mellan färgerna och det svarta för att undervika den grå betongvardagen.
Kommentarer
Trackback
