DU KAN INTE HINDRA MIG!

Det smakar trötthet i min mun. Den där formen av trötthet som man bara kan få när man kombinerat sömntabletter med för lite sömn och en hjärna som gått på högvarv dom närmaste dagarna. En annan faktor som bör läggas till är att jag är inne på min sjätte dag i sträck med att svara på sms:en och att det varit bland dom jobbigaste arbetande dagarna i mitt liv. Aftonblaskans hatkampanj kombinerat med sommarlovsuttråkade ungar har gjort att mina fingrar känns som om dom tillhör en 80 år gammal tant och inte en 21 årig tjej. Dom är stela och gör ont. 

Jag ifrågasätter min egen dumhet med att avverka sex pass efter varandra, fyra kväll och två dagar. Den dummaste är nog att jag slutade 00.00 inatt och började 07.00 imorse. Det är bäddat för att det ska kännas, för att kroppen och jag ska kännas mörbultad och smått hjärndöd. Helgen kommer därför att bli underbart skön, lediga dagar och sömn. Fria kvällar och göra vad jag vill. Jag längtar. Och om tre timmar så är jag fri som en fågel!

Borde på något sätt lyckas packa ner lite kläder mer än ett par shorts. Känns lite smådumt att inte ha något linne eller något att sätta på överkroppen. Men hey, jag är fröken seg idag. Borde ta och fixa kaffe också, det svarta guldet är något som min kropp behöver. Tror jag. Och sedan middag med mami och syster och därefter blir det bilfärd ut till singö. Stans olidliga värme ska lämnas för att ersättas med i alla fall frisk luft, om inte annat. 


och så var det, det här med att skriva något som är ett slut. Vi kan väl säga, tack och hej, trevlig vecka fram tills på lördag då stockholm får ta emot mig med sina varma famn återigen.

Känner att det är en aningen för varmt. Man bör icke klaga, men ändå. Det är varmt och klibbigt och det är som i en bastu när man går in genom dörren till lägenheten. Värmen slår emot en som en våt örfil och minsta ansträngande rörelse gör att svettpärlor bildas i pannan. Funderar på att fly stan inom snar framtid men måste åka tillbaka när det vankas jobb för att landet innebär internetfritt. Borde kanske ta och fixa så att jag har mobilt bredband igen, bara för att, bara nu i sommar liksom för att inte kokas levande. Eller så slutar jag klaga och njuter av den kvava, varma, förorenade stadsluften.


Vi fick för oss att möblera om igår, mitt under VM-finalen. Det var typ femte gången på ett år som vi möbler om, men nu kanske vi är nöjda för ett tag även om det liksom kliar i fingrarna att förnya. Men vad finns det att förnya på 40 ynka kvadrat mer än att flytta dom befintliga möblerna några meter? Röra om i grytan med muskelkraft och se var man varit usel på att dammsuga under dom senaste månaderna; det har liksom blivit vår melodi.

Allting går upp och ner. Alltid. Jag är en bergochdalbana. Det är bara att inse. Bara att acceptera och låta det passera. Dalar och höjder. Gupp, stup, uppförsbackar och toppar högt över marken. Charmen finns, mitt mående är aldrig tråkigt. Det kan aldrig bli en slentrian. Aldrig en grå betongvardag.


Nej, det blir aldrig tråkigt men ibland kan det bli förjävla jobbigt att svingas mellan alla olika lägen, trots att jag på något sjukt sätt uppskattar att jag aldrig mår likadant.