DU VET ATT DU ANDAS NÄR DU KÄNNER VARJE ANDETAG
Den värsta tiden på hela jävla månaden. Lingonveckan. Jag kan inte låta bli att hata, låta bli att vilja radera hela mensen. Eller varför inte operera ut livmoder/äggstockar eller vad det nu är för att återfå hormonbalansen så att det blir lättare att leva? Hellre barnlös än ett labilt nervvrak varje månad. Punkt.
Men det förvånar mig, jag vaknade upp imorse utan gråten i halsen, utan att känna den där stormen. Kände mig nästintill lugn. Sådär som det ska vara. Det känns överlevnadsbart. Faktiskt mer än vad det brukar. Har läkaren hittat den magiska kombinationen, må tro? I sådana fall hoppar jag av lycka, skriker av lycka, ja, gör allt som har med lycka att göra. Men peppar, peppar och ta i trä: om en vecka så vet jag..
Men det förvånar mig, jag vaknade upp imorse utan gråten i halsen, utan att känna den där stormen. Kände mig nästintill lugn. Sådär som det ska vara. Det känns överlevnadsbart. Faktiskt mer än vad det brukar. Har läkaren hittat den magiska kombinationen, må tro? I sådana fall hoppar jag av lycka, skriker av lycka, ja, gör allt som har med lycka att göra. Men peppar, peppar och ta i trä: om en vecka så vet jag..
Annars väntar galej i helgen. Fest hos klasskompis ikväll och träffa trevliga, härliga klassen. Det går inte att inte vara glad då och sedan imorgon popaganda för att på söndag sticka hem till mamma och käka middag/fira min födelsedag i förskott. Saker och ting kan faktiskt inte bli så mycket bättre. Även om min kropp lär vara ett vrak på söndag, minst sagt.
Kommentarer
Trackback
