DU KAN INTE HINDRA MIG!

Den värsta tiden på hela jävla månaden. Lingonveckan. Jag kan inte låta bli att hata, låta bli att vilja radera hela mensen. Eller varför inte operera ut livmoder/äggstockar eller vad det nu är för att återfå hormonbalansen så att det blir lättare att leva? Hellre barnlös än ett labilt nervvrak varje månad. Punkt.

Men det förvånar mig, jag vaknade upp imorse utan gråten i halsen, utan att känna den där stormen. Kände mig nästintill lugn. Sådär som det ska vara. Det känns överlevnadsbart. Faktiskt mer än vad det brukar. Har läkaren hittat den magiska kombinationen, må tro? I sådana fall hoppar jag av lycka, skriker av lycka, ja, gör allt som har med lycka att göra. Men peppar, peppar och ta i trä: om en vecka så vet jag..

Jag har pinsamt tråkigt. Jag tänker i rim. Nödrim för att vara exakt. Och inte fan vet jag om det gör att jag får det roligare heller när dåtiden tränger sig på blandat med nutidens slutsatser.

---

Jag är så trött. Så förbannat trött. Jag vill bara sova, sova och återigen sova. Sova bort dagarna, sova bort nätterna. Sova bort tröttheten. Läkaren mumlade något om att det kan vara medicinerna. Men hur fan kan det vara det efter flera år? Aldrig denna trötthet, aldrig detta behov av att sova som nu. 


Annars har min armbåge fått fnatt. Vänstra armbåge har gett upp i protest för jag vet inte vad. Det gör ont, ont och återigen ont och inte fan vet jag varför. Tränat helt fel den där gången förra veckan eller bara sovit på den? Eller är det bara ett uppror för att visa att min kropp är fullt levande?

Jag vet inte. Min kropp är en gåta som minst sagt lever sitt eget liv. Och imorgon blir det vårdcentralen, om jag kommer upp ur sängen vill säga.

Jag har ett klisår på vristen, eller foten. Eller vad det nu heter, vad heter det när det är på framsidan vid vristen? Framsidan av vristen, eller hur? Det kliar och det kliar och det kliar. Och det slutar fan inte klia heller och nu är jag på det varje dag så att det aldrig läker. Det är dumt som fan, men det kliar så.. Och det är så skönt att klia tillbaka när det kliar så mycket att man inte vet var man ska ta vägen..


Just börjar att jobba ett helvetespass på nio timmar. 17-02 är härliga tider att jobba, eller kanske inte eftersom att det efterlämnar sig en beskt svårighet att somna. Tillbaka till ruta ett vad gäller att sova på nätterna, nu sover jag mer efter att solen har gått upp än när den gått ner vilket klingar illa eftersom att skolan drar igång om två veckor.

Att träna eller att inte träna - det är den stora frågan.

Jag lyckades få arslet ur vagnen idag (heter det ens arslet ur vagnen? det gör det i alla fall nu), slog numret till trygghansa och ringde och pratade om ärren. alla dessa jävla skitärr. Och det gick nog egentligen bättre än väntat, jag behöver bara ta kort på alla ärren som jag har och sedan maila in dom. Sedan kommer min handläggare ringa och berätta vad dom kommit fram till.


Men seriöst, det jobbigaste kvarstår, att ta kort på allt. Bilder, bilder, bilder på all jävla skit. Jag vill bara få det överstökat nu, trycka på sänd-knappen och få det ur världen. För det kändes jobbigt nog att berätta att jag gjort allt själv men jobbigare att behöva skicka in bilder på det som ett bevis på hur dumpuckad jag varit.

idag har jag, eller nej, vänta, igår för att vara korrekt och exakt, för att vara en petig jäkel rättare sagt, så köpte jag biljett till winnerbäck och beställde hem en iphone4. Varför jag beställde hem den där leksaken vet inte jag. Kanske för att det ger mig ångest och en känsla av att vara dum i huvudet så fort jag ger mig in i jakten på en ny telefonix. IQ fiskmås här kommer jag, typ! Därför det fortaste, enklaste, något man vet om. Klick, klick, klick och sedan ett mail om bekräftelse. Ja, precis så. Däremellan är det så klart några omgångar av hårryckeri och svordomar. Men teknik är inte min grej, så det får helt enkelt vara så.