DU KAN INTE HINDRA MIG!

Första fyra dagarna på praktiken är över nu. Jag är fan så jävla sliten, egentligen. Det liksom känns i hela kroppen att jag eh.. har gått? har stått upp en jävla massa och samtidigt fullmatad med information/kunskap. Men nu jävlar är det helg. Visserligen en lugn sådan som det ser ut men det känns ändå så värt. Att det liksom inte är mer än så, för det enda jag tänker på är att jag vill sova. En lång fin törnrosa sömn för att sedan orka med ytterligare fyra dagar praktik som förhoppningsvis inte känns lika mycket i kroppen och huvudet.

Min nyckel tycks ha rymt också. Grymt irriterande och jag vet inte var jag ska leta utan att vända upp och ner på hela lägenheten. Antagligen så ligger den ändå på diskbänken under något, på hallgolvet under ett par skor eller fint nerstoppad i soffan. Jag + trötthet skapar en virrig liten seggångare som inte har koll på något. I och för sig så har den nog bara varit borta i en och en halv timme, än är det inte katastrof men det känns ändå grymt irriterande att jag inte kan komma på för fem öre var jag kan ha lagt den någonstans.

Men nu antingen sova en liten stund eller sätta igång och diska. Sova låter som det bästa och skönaste för tillfället! Eller nej, diska kanske så att jag kan sova utan att höra jonas tjata på att jag borde ha diskat.


(föresten fick jag ingen träningsvärk i benen eller i rumpan efter cyklingen. Däremot så känns det att jag inte äger speciellt mycket muskler för tillfället)