DU KAN INTE HINDRA MIG!

Och sen så kommer dom där kvällarna när man tänker att det vore fint att varva ner, att vara för sig själv och fundera över sitt liv lite smått samtidigt som man tar hand om sig själv.

Problemet är bara att det antingen gör mig helt hyper, jag ska hinna med tusen saker på några timmar och det i sin tur resulterar i att jag hittar mig själv i soffan och tänker att jag ska göra alla saker men i själva verket har jag inte gjort ett skit. Å andra sidan kan jag hamna i djupträsket, det där som kan bli farligt djupt och tvinga mig till tårar över förlorade år och en enorm rädsla för framtiden. Dom gångerna tänker jag alldeles för mycket och jag springer istället omkring desperat och försöker hitta saker att göra - för att det någon gång ska sluta trilla tårar.

Det är alltid ett lika nervöst experiment det här med att sitta själv och ta det lugnt en kväll. Det finns två motpoler, och jag föredrar nog ingen av dom, egentligen. Ibland kan det i och för sig komma in ett tredje läge, då jag njuter av mitt eget sällskap och gör saker som jag känner är bra för mig. Men dessa gånger är alldeles för få för att kunna räknas in i normaliteten.

Ikväll är en sådan kväll. Tror jag. Om jag inte skulle få ett ryck och ta mig utanför dörren men jag tvivlar på det. Själen skriker efter vila och lite ensamtid även om jag inte riktigt kan bestämma mig för hur det ska gå ikväll. Bli en stillasittande människa med världens bästa idéer eller bli en gråtande trasa som inte kan sitta still? Eller är livet snällt mot mig ikväll och låter mig vara tjejen som faktiskt njuter av sitt eget sällskap? Jag håller tummarna för det sista!