DU KAN INTE HINDRA MIG!

Men åh! Jag har äcklig mensvärk och mensmage så att det skriker om det. Det gör ont. Det är fan inte skönt. Känns mest som om någon har placerat en ballong som den sen blåser upp lite, lite mer för varje minut som går. Snart lär ju liksom min mage och livmoder (om det är den som värker?) spricka sönder.

Hemtentan är bara ordbajseri just nu. När jag klagade över att jag inte hade något sammanhang för några dagar sedan visste jag inte att det kunde bli ännu värre. Men vad fan, jag släpper kraven på mig själv nu. Jag orkar inte med det här nu plus att mensvärken vill döda mig. Eller i alla fall nästan. Jag är inte på humör för att vara perfektionist och tur är väl det, annars skulle jag slita håret av mig när jag skummar igenom texten jag skrivit.

Och lakris, jag vill ha lakris nu! Men än så länge får jag nöja mig med kakor om jag skulle känna någotn begär efter socker. Först måste mannen komma hem och har han inte köpt lakris lär det bli hus i helvete. Just bara för att det typ är lite, lite synd om mig? Sådär synd om mig som det är sisodär en gång i månaden..