MIN HÖGRA TUTTE
Jag misstänker att Jonas har använt min högra tutte som boxningssäck inatt när jag låg och sov. Det gör ont som fan i den och känns ungefär som världens största blåmärke om man råkar snudda vid den.
..eller så är det här bara ännu en mysko åkomma som följer av ont i hela kroppen och kräkmaratonet. men om det skulle vara så, så är det inte lika kul som om jonas omedvetet i sömnen använt min högertutte som boxningssäck.
OGLAMORÖSA GREJER
Det är så jäkla oglamoröst att ligga hemma en hel kväll plus natt och kräkas, speciellt när det gäller allt. lite vatten - spy, ett bloss - spy, ställa sig upp - spy osv. tror jag lyckades kolla igenom fem filmer under den tiden och inte blev det bättre igår, sängliggande hela vägen med värk som fan i hela kroppen och trötthet till tusen minus kräkande i och för sig. något positivt i alla fall.
idag är jag istället soffsittandes men med huvudvärk och fortfarande värken som känns som växtvärk och helt plötsligt har jag förståelse för hur man kunde grina av växtvärk när man var liten. det här måste vara i klass med det, om inte ännu värre.
och nu orkar jag fan inte skriva mer eller snarare tänka, att jobba idag är fan ett smärre helvete minst sagt
BLAND TOMTAR OCH PAKET
Julafton. Tomtar och snö och en förväntansfull unge som springer runt som ett pistolskott och vill öppna så många julklappar det bara går på en gång. Knäcker valnötter oavbrutet men kallar dom kokosnötter och här sitter jag och jobbar mina fyra timmar som är sagt. inget fel med det, jag kom upp tidigt och fick sällskap vid frukost. Nu när dom andra är borta och träffar jultomten och åker häst med vagn sitter jag i tystnaden och snackar med sanne samtidigt som jag monotomt svarar på öppettider lite varstans och om någons könshår. Man blir verkligen intelligent, tror fanimig att lilleman kan lära mig mer vett än smsen. Klingar lite småilla faktiskt.
Om en timme blir det tomtegröt och sedan packetöppning. Fler paket ankom för en liten stund sedan av håkans pappa och hans tjej vilket gör granen ännu mer proppfull under. Men det är bara jul en gång och den här julen ska jag banne mig ta till vara det och njuta som fan! För såhär bekväm har jag inte känt mig på länge på jultomtens dag!
JAG LEVER FAKTISKT
jag är inte död. jag lever faktiskt.
det blev bara lite för mycket utav allt. lite för mycket stress så jag gick lite i ide, typ.
nu däremot så lever jag fullt ut igen. härligt
NÄR MAN INTE SOVER SOM EN PRINSESSA MEN LIVET ÄR EN DANS PÅ ROSOR
Tänkte nästan, nästan skriva att jag sovit som en prinsessa sedan natten mellan torsdag och fredag. Men sedan slog det mig att den här natten inte har varit en dans på rosor. Blir jag så jäkla stressad av att veta att jag har en klocka som ska ringa tidigt på morgonen att jag helt enkelt inte vågar somna? Något problem är det i alla fall, för det verkar funka att sova när jag är ledig dagen efter och när det är jobb eller skola så går det åt pipan. Mysko.
Var och tittade på lillebrors luciatåg i fredags. Han stod och sjöng för full hals samtidigt som stora snöflingor ramlade ner från himlen i sin lilla tomtedräkt. Egentligen var det bara skägget som saknades så hade han varit en riktig tomte, sjukt sött! Efter det så köpte han och jag lotter, lotterna som skitungen öppnar är det självklart vinst på varav han blir en isbjörn rikare och jag en hårgele rikare, när jag nu ska använda den?
.
Och sedan igår. Intensiv dag som har lämnat en svag träningsvärk i mina ben och fått mig att inse att jag är sämst på att klä mig varmt. Åkte till skansen med jonas efter att vi gått upp ur sängen för att gå på julmarknad med mamma, håkan, syster, lillebror plus ett gäng till. Vandrade omkring bland stånden och upptäckte att jag visst tycker om ostkaka, för det smakar ju trots allt inte ost utan bara risgrynsgröt. Kollade sedan på djuren som man för en gångs skull fick se förutom björnen som gått i ide och fick se hur man såg ut om man var en isbit enligt emil. Men satan vad kallt det var, trots att jag hade tagit på mig jacka, sjal, mössa och fingervantar så frös jag arslet av mig så när vi tillslut kom hem hoppade jag in i duschen för att få upp värmen igen.
Sedan var det bara på med kläderna, middag hos jonas föräldrar i täby och i mörby får jonas surryck för att bussen inte går och vi tar taxin hem till hans föräldrar. Onödigt men jäkligt skönt. Åt mat, stortorskade när vi spelade biljard och insåg att det verkligen inte var något för mig. Åkte sedan tillbaka hem för att möta upp några som vi skulle spela monopol med. Gick jäkligt mycket bättre på monopolet även om jag kom tvåa. Men vadfan, jag la mig i slutet när jag inte hade en chans och bara ville sitta i finkan och glo.
.
Och nu idag så är det jobb till 16 som gäller. En timme har gått och om ännu en timme ska jag skrika efter frukost. Varför är pingviner så söta föresten?
GE MIG SÖMN, GE MIG RO!
Jag är så inihelvetes trött. Hela kroppen skriker efter sömn även om jag tog mig en sovmorgon imorse och skippade föreläsningen. Huvudet känns som om det är fullt med bomull och jag svajar fram och tillbaka som i de värsta stormarna. Det här är inte direkt som att gå på moln utan snarare som att gå omkring i vaket tillstånd samtidigt som man sover. Minnet sviktar och jag vet ärligt talat inte vad jag pratar om eller gör i perioder. Ge mig tillbaka min sömn för i helvete!
Jag vill sova en hel natt utan att vakna upp tusen gånger, utan att drömma en bunt med mardrömmer som sliter och drar och jag vill även orka saker på dagen istället för att vara så trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Kanske är det dags för sista utvägen nu, istället för att sova skitdåligt i ytterligare några nätter tills jag fullkomligen däckar totalt: svälja ett vitt piller innan sänggående och hoppas att det hjälper. Men en natt till, bara en natt till sen ger jag fan upp och väljer den enkla vägen
JAG BEHÖVER NOG ALDRIG BLI GRAVID
åkte hem till mamma i lördags och gjorde mängder med julgodis. Supergott men jäkligt jobbigt. Knäck, chokladknäck, chokladkola, pepparkaksslott och jordnötskladdgodis gjordes. Nu tror jag äntligen att den totala julkänslan har nått fram till mig, för nu är både julgodis och lussebullar bakade och ja, pepparkaksslottet som tog låååång tid att kavla ut.
Mamma nämner att en 20årig tjej ska ha barn och vi kommer in på att det kanske inte är det vettigaste om det är lite småstruligt och att jag inte ska få några barn än på ett tag.
Med en självklar röst rycker då lilleman in och säger:
Men du har ju redan ett barn!!
Varav vi frågar vem då och han svarar;
Du har ju mig!
Det är nästan så att man önskar att det var så lätt, jag skulle slippa bli gravid, ploppa ut ett barn och sedan ta hand om det 24timmar om dygnet år ut och år in. Nu kan jag istället ha barn när jag känner för det, någon gång sådär ibland. Å andra sidan är han en väldigt energisk fyraåring som gör en helt utpumpad efter ett besök hemma hos mamma.
DU FICK LUFT UNDER VINGARNA, FARFAR OCH DET KÄNNS SÅ FEL PÅ NÅGOT SÄTT
Det var ett jävla tag sedan som jag skrev här. Lite för länge kanske, men ärligt så har jag helt glömt bort att bloggen har existerat och inte alls haft någon tanke på att försöka hålla den vid liv. Men nu så får jag försöka göra ett nytt försök, lovar dock inget då det är en helvetskurs jag läser nu, fortfarande.
4:e december innebär att det är två år sedan jag och jonas blev tillsammans. Det är fan rätt sjukt, att tiden har gått så pass fort sedan dess och att vi numera befinner oss på sambo-nivå. Galet. Vad hände med tjejen som trodde att hon aldrig skulle kunna ha någon pojkvän för att hon var alldeles för knäpp? Jo, hon sitter nu med världens bästa. Så ikväll blir det restaurang och kanske bio. Mys på hög nivå helt enkelt samtidigt som lägenheten har börjat lukta jul efter mitt lussebak och "pilla nejlikor i apelsiner"-pyssel igår. Jag gillar det. Jag gillar för fan jul! Det har typ inte hänt på, evigheter? Alltid har det varit någon slags ångest, något som gnagt och nu är det ingenting.
Eller jo, kanske lite. Farfar. Farfar är död. Eller död har han varit sedan i måndagskväll, sedan den första december. Det känns konstigt, overkligt. Jag gillar inte döden. Tycker att den är dum som rycker ifrån en personer som man vill ha kvar i sitt liv även om dom inte tar den allra största platsen, men dom har ändå alltid funnits där och vad händer nu när vi ska fira att någon fyller år? Då kommer inte han sitta vid bordet och mest se ut över tillvaron, då kommer inte han vara där. Det känns jävligt konstigt. Å andra sidan har naturen sin gång, han var sjuk, han var dålig: han kanske ville få luft under vingarna för att kroppen sakta gav upp. Men ändå känns det så jäkla konstigt.
Nej, nu måste jag ta och försöka hitta kläder, bryta mig in på toaletten och börja sminka mig framför en immig spegel och tillslut borsta tänderna. Sedan är jag klar för att gå ut och äta och bara njuta! Två år är trots allt en jävla lång tid!
